2005-12-04
Vår utrustning under luppen del I
Vi har tidigare tittat på
isfiskeutrustningen i allmänhet och har inte skärskådat den djupare.
Men nu skall vi studera saker och ting
närmare och det är ett led i att förbättra våra kunskaper ytterligare och göra
oss till en ännu bättre isfiskare.
Vi kommer att titta närmre på pirken, kroken, spöt
i de tre kommande avsnitten och först ut är kapitlet om vertikalpirken.
I samband med avsnittet om krokarna tar vi
även upp små tillbehör som t.ex. snappers.
Tidigare har vi talat mer ingående om
balanspirken och mormyskan men nu skall vi studera vertikalpirken och den
tillhörande kroken som är den huvudsakliga utrustningen för abborrfisket.
I sammanhanget så riktas ett särskilt tack till Casaja Fiske och Strandbergs Fiske för lån av en rad fina bilder.
Valet av rätt pirk styr din fiskedag i stort !
En pilk t.v. och ett rödingblänke t.h. används då och då en
aning felaktigt som ”fackterm” istället för ”pirk”
eller ”pimpel”
Att välja rätt bete är a och o som alltid när man fiskar och isfisket är inget undantag i detta avseendet.
Väljer du fel pirk så går det galet och likadant är det genom ett felaktigt krokval.
Först så skall vi skilja på några saker och tyvärr så hör man ofta felaktiga benämningar på betena i skiftande grad av felsägningar.
En pilk är ett redskap man använder i samband med fiske i havet efter torsk, makrill etc. och är oftast en stor tung tingest av rostfri plåt med en blytyngd på ena sidan eller en homogen kropp av koppar eller mässing belagd med olika metaller eller färger.
En pilk väger som regel
Balanspirken tillhör
det egentliga abborrfisket men tas upp i ett eget avsnitt på sidan för taktik !
Ett blänke är en locksked som huvudsakligen förknippas med rödingfisket i norrland och består av en utstansad plåt i metallerna mässing, koppar eller rostfritt stål. En tafs och en enkelkrok sitter monterat i änden på blänket.
Nästan alltid är en fluorcent (lysande) färg eller flecto-tape påsatt för att öka attraktionskraften ytterligare.
Enkelkroken betas med en fluglarv (maggot) eller mygglarver där lockskeden fungerar som en ”reklamskylt” för att locka till sig röding eller annan rovfisk som sedan hugger på själva kroken.
Givetvis fungerar lockskeden även till abborrfiske men fiskar långt sämre än en riktig vertikalpirk.
En pirk eller en pimpel är vad vi egentligen skall benämna våra speciellt riktade beten för abborren där uttrycket ”vertikalare” på slang också går bra precis som uttrycket ”balansare” för balanspirken.
Den klassiska Bergman Pirken har
nog alla isfiskare kommit i kontakt med…
Den enkla
klassiska pirken är alltid bäst för nybörjaren och
den ovane fiskaren…
Vertikalpirken är vad vi ska studera närmare och det är den ojämförbart vanligaste pimpeln som används idag vid abborrfiske.
Man skiljer i huvudsak på allroundpirkarna och på de som används för tävlingsfisket.
De mest klassiska allroundpirkarna är onekligen Bergman och Krylbo-Olles SM-pirk och dessa är mycket gamla men tillverkas än idag då de är ruggigt effektiva och ytterst omtyckta av såväl tävlingseliten som allmänheten.
Hemligheten ligger i att dessa är lättfiskade och snabbt ger utdelning i skryllan och dess klassiska form och strama enkelhet medverkar till framgången.
Pirken når snabbt botten när man släpper ned och den fiskar sedan effektivt när den sätts i rörelse.
Dess form , ellipsformen innebär också en stor tolerans i olika sätt att presentera betet då vi alla är olika i sättet att fiska.
En annan fördel är utbudet av färgmönster och vikt/ längdklasser vilket medför att man får en verklig bredd i användandet.
Dessa två pirkar är onekligen de mest ”folkliga” och mest kända av alla de traditionella vertikalpirkarna.
De har helt släta sidor och dess framsida är prismaformad medan baksidan är en aning välvd vilket ger en bra gång med fin och återkastning av ljus och vibrationer.
Den utdragna ellipsformen medför att pirken snabbt når botten utan att häkta upp sig på linan under fallet.
P-O Pirken är handgjord och ovan
syns en standardpirk t.v och i mitten en variant där linan leds genom
pirken.
Längst till höger syns den vackra Astor Pirken.
Bilder © Casaja Fiske 2005 – Klicka på någon av
bilderna ovan.
Den rutinerade
kommer snart att välja specialpirkar men släpper
sällan kontakten med den klassiska pimpeln…
I tävlingssammanhang så används andra typer av pirkar som är mer specialiserade.
De är oftast lättare för extremt grundvattenfiske inne i vassar, sk. ”plocke-fiske” men även tyngre och mer kompakta modeller finns.
Man talar om Vestli, Linköping, J.O, Hebbe, SM-Blixten och Pipa-pirkarna m.fl. som är snabbfiskande och ytterst specialiserade för tävlingsfisket.
Karaktäristiskt är kombinationen av prisma och droppform som ger speciella rörelsemönster i vattnet och även möjligheten att styra gången i vattnet från rörelserna på spöt.
Utseendet är också varierande där man gärna arbetat med räfflor och olika mönster på pirkarna vilket kastar reflexer åt alla håll för att öka möjligheterna för fisken att hugga.
Priserna är också ibland en aning högre än hos de traditionella pirkarna och de säljs nästan uteslutande i samband med tävlingar eller genom postorder och på beställning eftersom de är handgjorda i små volymer.
En annan egenskap är också personligheten en sådan pirk kan få då den kan fiska ”grymt” om den hamnar hos den ”rätte”.
Givetvis så är det duktiga tävlingsfiskare som ligger bakom dessa och som under decennier provat fram pirkarna genom olika testmodeller i såväl akvarier som ute på sjöarna.
Normark med fl. har satt ett par modeller i serieproduktion men de bästa tävlingspirkarna tillverkas trots allt för hand.
Alla specialpirkar till trots så brukar alltid ett par exemplar av den klassiska Bergman eller Krylbo Olles finnas med i betesasken även hos den mest rutinerade fiskaren.
Tekniska
innovationer särpräglar tävlingspirkarna från andra…
Just olika prismaform, räfflor mm är innovationer som förstärker specialiseringen men även formen och utseendet skiljer beroende på vilket fiske du skall göra.
Inne på grundvattnet så används små lätta, förhållandevis breda ”plocke-pimplar” som ger stora utslag åt sidorna för att locka fisken.
Ute på djupen behövs smalare pirkar och där det är riktigt djupt är dessa i princip torpedformade för att snabbt nå ned till rätt djup.
De är också tyngre och förkortar på så sätt transporttiden mellan iskanten och bottnen där fisken befinner sig.
De flesta pimplarna har en stålkonstruktion där man blott ser en ”ögla” i var ände där linan respektive snapper och krok fästes.
Det är i regel en rostfri pianotråd som bockats och sedan pressas in i pirken som sedan fylls med bly eller tenn.
Pirken bearbetas sedan till sin slutfinish då den putsas och även skickas för ytbehandling som kromning, förnickling, guldplätering genom elektrolys eller målning.
Många gånger så får den målade pirken en slutfinish med ett tunt lager hård klarlack på ytterst.
Vissa pirkar saknar stålkonstruktionen där man fäster krok och lina. Istället så löper linan tvärs genom denna och fixeras med låsanordningar så att man reglera avståndet mellan kroken och pirken vilket är av betydelse för att få fisken att hugga rätt.
Vissa dagar är fisken skyggare än annars och då kan man behöva ett längre avstånd mellan kroken och pirken.
Andra dagar är fisken glupskare och sitter djupare i svalget vilket medför besvärligare avkrokning och då kan man förkorta avståndet och fisken sitter ”rätt” igen.
Många tävlingspirkar är ett rent hantverk…
Den stora merparten av pirkarna för tävlingsfisket är ett rent hantverk där många äldre sportfiskare sitter och tillverkar dessa pirkar i ytterst små volymer hemma i sina källare och hobbyrum under sommarhalvåret.
De säljs sedan som beställningsobjekt och med tanke på hantverket så är priset ändå ytterst blygsamt.
Men de tillverkas bara i ett få antal och det är inte ovanligt att högst 200-300 exemplar av en viss pirk framställs varje år där många snabbt ”tingas” av vänner och bekanta.
De få exemplar som kommer ut på den egentliga marknaden är ännu färre och försvinner mycket snabbt.
Nu finns det många tillverkare som sitter hemma eller i små verkstäder så chansen är ändå hyfsad att få tag i en sådan pirk om man är angelägen.
Genom länkarna här så ökas chansen just för att du kan få tag i en speciellt eftertraktad pimpel du sökt efter !
Bilden t.v. illustrerar en icke fluorcent och en fluorcent pirk där den högra återkastar ljuset mer än den vänstra.
De två bilderna till höger visar en fluorcerande
(sjävlysande) pimpel som laddats upp och nu lyser i
mörkret.
Färgschema på pirkar…
De flesta pimplarna är av blank metall där guldton, silver eller koppar dominerar.
Färgerna guld (G), silver (S) och koppar (K) förkommer var och en för sig men kan även kombineras.
Silver-guld (S/G), silver-koppar (S/K) är vanligast medan färgen ”Kobra” som är en kombination av guld, silver och koppar är ovanligare.
Men även andra udda färgkombinationer förekommer i alla regnbågens färger där man försöker skapa en kontrastverkan.
Gärna fluorcenta färger används men även fluorcerande färger förekommer och den första termen betyder att ljus som faller på pirken förstärks när det kastas tillbaka. I det andra fallet så lyser pimpeln i mörkret, och är självlysande alltså.
Av den fluorcenta typen så är ”papegoja” en vanlig färgkombination som fiskas framgångsrikt, särskilt på balanspirkar i denna färg.
Den består av mestadels gult med rött, grönt och blått inslag tillsammans spritt i ett visst mönster.
Många pirkar har även flecto-tape påklistrat för att öka reflexerna vilket kan vara mycket effektivt då och då.
Som nybörjare bör man dock lägga upp sitt första förråd av pirkar med de klassiska färgerna ”silver”, ”guld” och ”koppar” i ovan nämnd ordning.
Dessa tre färger går i princip hem i alla sjöar oavsett vart du kommer i vårt avlånga land.
Några berömda tävlingspirkar: Fr.
vänster J-O-Pirken, Pipa-Pirken,
Linköping samt Vege-Pirken.
Bilder © tack till Strandbergs Fiske – Klicka på bilderna ovan för att se mer från Strandbergs Fiske.
Som nybörjare är
det kloka valet att bekanta sig med ett få antal pirkar
och lär sig fiska med dessa…
Är man ”grön” så skall man fråga om goda råd vid sitt val av pirk och oftast så blir Bergman eller Olles SM ”inkörsporten” så att säga.
När man lärt sig att fiska med dessa så kommer snabbt behovet av mer specialiserade pirkar och man kan då gå vidare.
Men även som rutinerad fiskare så har man koncentrerat sig till ett fåtal typer som man behärskar tillfullo.
Med spö och pirk så skapas en enhet, ett verktyg som är ytterst individuellt vilket ger utslag i betespresentationen för fisken i djupet.
Vissa pirkar är bra för en viss person men mindre lämpad för en annan så det gäller att hitta just ”sin pirk” i betesljungeln.
En del pimplar kräver ett visst sätt när det gäller rörelserna i spötoppen, annars kan de hänga sig och vissa pirkar hänger sig lättare om de fiskas på för stort djup.
Likadant är valet av krokstorlek där man hela tiden bör anpassa kroken efter storleken på pirken.
En för stor krok bromsar eller rent av förstör gången på pimpeln precis som för mycket garn etc. som ändrar gången på densamma.
De flesta pirkar tål dock att man sätter på ett urkramat abborröga men ju mindre en pirk är dess känsligare blir den när man ändrar kroken och / eller tillför ett bete som öga, maggot etc.
En annan fälla är linan som också måste anpassas då en för grov lina förstör gången och bromsar pirken när denna skall gå mot bottnen.
Många öglor är så små så att man ej
kan fästa en grövre lina i densamma och oftast är de anpassade för en lina
mellan
En nybörjare bör dock ej ha tunnare
lina än
Färglada pirkar !
T.v. Nm-Pirken, t.h ”Madame-Pirken”.
Observera att den gul-röd-gröna pirken är av
färgsättningen ”papegoja”.
Även dessa är utpräglade tävlingspirkar. Bilder © tack till Strandbergs Fiske
Är man händig kan
man göra pirken själv…
Det finns möjligheter att tillverka pirkarna själv men man bör använda sig av enkla och kända former för att sedan testa gången på dessa så att de går rätt.
Ett gammalt akvarium som återfyllts eller i ett badkar etc. är bra att prova i innan man går ut på riktigt.
Är pimpeln bra så kan man tillverka fler och det är då bra att man kanske gjort en mall innan så att man får kopian så exakt som originalet som möjligt.
Plåten och pianotråden finner du hos en fin-plåtslagare, järnhandel, guldsmed eller i en välsorterad hobbyaffär. Du kan också köpa genom skolan som ju har plåtar för slöjden. Du bör använda mässing, kopparplåt och rostfri plåt som skall vara så tunn som möjligt.
Prismaformen erhåller du genom att bocka plåten i ett skruvstäd och försiktigt knacka med en hammare tills rätt vinkel nåtts.
För att undvika spännmärken i plåten ”klär” du käftarna på skruvstycket med tjockare papper eller tunn wellpapp som fixeras med tejp.
Har du för tjock papp så ökas bockradien och blir onödigt stor. Lödtenn finner du i hobbyaffärer. Sörj för god ventilation när du löder.
Använd också skyddsglasögon så att du ej får heta stänk av lödtenn i ögonen.
Fila och polera sedan din pimpel till rätt form och finish. Kanske blir just din hemtillverkade pirk ett ”hemligt vapen” på isarna i vinter ???
Har man tiden och grejorna så kan man spara en del pengar genom detta och du har råd att offra en pirk där det finns bråte på bottnen men också fisk.
Ha alltid som en vana
att ta hjälp av någon om du känner dig osäker eftersom du skall hantera heta
och delvis giftiga föremål !
Sammanfattning:
Som nybörjare bör du börja med de klassiska verikal-pimplarna Bergman eller Olles SM pirk.
Håll dig till färgerna (S), (G), (K) i nämnd ordning och
medelstora pirkar ca. 40-
Anpassa alltid krokstorleken till den pirk du skall använda. En för stor krok ändrar eller förstör gången.
Använder du ett krokbete som abborröga eller maggots så påverkar detta gången ytterligare.
Lär dig fiska med ett fåtal typer och pirkstorlekar så du kan dessa utantill innan du går vidare och experimenterar med nya typer.
Du håller också kostnaderna nere men du kan även tillverka pirkarna själv om du har tid och möjlighet.
På så sätt kan du spara ytterligare pengar och du får en spännande extra hobby där du kanske kommer på en ny pirk som slår på sjön.
I nästa avsnitt så studerar vi det enorma
utbytet av pimpelkrok på marknaden och tillbehören för dessa.
