2007-12-12


ISFISKE EFTER ANDRA ARTER ÄN ABBORRE IV:



RÖDINGPIMPEL



  • Förord:

    I vårt land så är pimpelfisket efter abborre det mest utbredda och det alla isfiskare känner till.
    Men som en "god tvåa" är definitivt fisket efter röding eller i dagligt tal fjällröding från de norrländska isarna.
    Många från södra Sverige har säkert kombinerat sin skidsemester med just fjällrödingfiske.
    Vem har inte sett den klassiska sinnebilden där folk lapar sol och ligger på sina renfällar och kikmetar röding?


    Efter att ha inhöstat litet mer information dagen efter publicerandet av detta inslag så har sidan uppdaterats.
    Litet mer fakta har tillkommit och några nya bilder har nu lagts till.

    Undertecknad fick i mitten på 90-talet möjlighet att fiska fjällröding under en vecka.
    Tyvärr så finns inga bilder bevarade från det fisketillfället som även skedde vid genombrottet för dagens IT-under.
    Internet var precis nytt och några digitalkameror då var det ej tal om.
    Tyvärr så strejkade den vanliga bildkameran vid det tillfället...
    Trots allt så ska vi i detta avsnittet ge oss i kast med isfisket av rödingen men först en liten artpresentation:

    Röding (fjällröding) - En artpresentation:

    Rödingen är en laxfisk och kanske en av de allra vackraste, särskilt under lektiden då hanen har blodröda fenor.
    På latin har arten det fina namnet Salvelinius alpinius och fisken trivs i klart och kyligt vatten.
    Fisken har allt från en silverblank dräkt till "rostaktigt" till orange och bruna inslag
    med små prickar över kroppen och med vita framkanter på bröst, buk och analfenor.
    Under lektiden så blir dessa fenor, främst hos hanen blodröda. Fjällen på fisken är mycket små.
    Arten är mycket variabel och förekommer i en lång rad raser varav en del är dvärgformer.
    Rödingen förekommer i djupa kalla sjöar i t.ex. alpländerna och i de skotska högländerna, Irland the Lake District, och på nordkalotten.
    Den förekommer i Norra Ishavets kustområden, Sibirien, Kanada och Alaska samt i fjällsjöarna
    i Sverige och Norge och även i Finland och Ryssland.
    De svenska sjöarna Vättern och Sommen är också kända lokaler för den sk. storrödingen.


    En storröding jämförd med dvärgformen, där den senare är vanligast förekommande uppe i fjällsjöarna .

    Storlek och tillväxt varierar från bestånd till bestånd där vandringsformerna kan nå en storlek av 50-60 cm och ca 1½-3 kg.
    I extrema fall kan denna vandringsform nå en vikt av upp emot 8-10 kg och en ålder av 10-12 år!
    I många sjöar, t.ex. i de svenska fjällsjöarna förekommer rödingen som dvärgform
    på 10-15 cm längd och en vikt av ett par hundra gram.

    Rödingen leker uppe i sjöarna och mister under vandringen sitt silverblanka utseende och de får då en intensivt färgad lekdräkt.
    Leken sker över stenig botten sent på hösten eller under vintern och en hona på 1 kilo kan lägga 3000-4000 ägg.
    Äggen som är 3-4 mm stora faller ned mellan stenarna där de ligger kvar till kläckningen på våren.
    Den utlekta rödingen vandrar ut i juni månad, i vattendrag där en del söker sig mot havet.


    Röding i lekdräkt, såväl hane (överst) som hona "klär sig" i vackra färger under leken.

    Ett nykläckt rödingyngel är ca 15 mm stort med en en stor gulesäck som det livnär sig på under en månads tid.
    Därefter börjar det äta hoppkräftor och fjädermygglarver som större livnär sig rödingen på småfisk och insektslarver.

    De stationära rödingarna är dock något annorlunda där de såväl kan uppträda som
    vårlekare, eller som höstlekare med varierande lekplatser och lektider och med olika födoval.

    Utrustning för rödingpimpel :

    För "normalt" fiske efter fjällröding så duger en ordinär pimpelutrustning bra!
    Dock så ska den klenaste"ul-utrustningen" lämnas hemma för det finns som regel alltid chans till grövre fisk.
    Då står ul-grejorna inte pall för rycken och du mister onödigtvis en fin röding kanske...
    Tänk därför på att dimensionera spön och linor för fiskar på 2-3 kg åtminstone.
    Många anser dock att spöna ej ska ha allt för grova klingor utan klingan ska vara spänstig.
    Det betyder att den ska kunna registrera små napp men likväl kunna driva in kroken i munnen på fisken.
    Likt många andra laxfiskar så är rödingen rätt hård i munnen så det är av vikt att krokarna också är vassa
    .

    Ordinära, ej för klena pimpelspön duger gott till rödingfisket. Bild © Normark 2007.

    Bilderna ovan visar Normark "Panther" t.v. och "Teho 1" till höger, utmärkta för fiske efter röding.
    Linan bör givetvis följa valet av utrustning där vanlig isfiskelina av nylon på mellan 0.18 - 0.30 mm är lagom.
    För de nyare höghållfasthetslinorna så bör den motsvara tag för fiskar omkring 2-4 kg.
    Beträffande de nya flätlinorna så kan det vara problem enligt många rödingfiskare av 2 orsaker:
    Det ena är att linan är mycket stum och fisken kan därmed räta krokarna eller slita reven om den är stor.
    Nästa problem är att den vassa iskanten kan nöta av linan och en onödig fiskförlust sker på så vis.
    Ett knep är att "spetsa" den sista metern ned till blänket med en vanlig nylonlina och på så vis,
    så kombineras de båda linornas egenskaper till en mer idealisk form som minimerar dessa olägenheter.
    Avslutningsvis så bör spöt rymma minst 25-45 meter lina eller mer och linstorlek anpassas till fiskedjupet.


    Sanna rödingklassiker för rödingfisket. Bild © Normark 2007.

    När det gäller betena så skiljer sig rödingfisket en del från det "vanliga" pimpelfisket,
    då man använder stora lockskedar istället för pirkar.
    Fr. vänster ovan: "Git's Blå Deluxe", "Röding Special" från Lidmans och K G Erikssons "Spätta".
    Ett rödingblänke är en "locksked" gärna i lysande färger, såväl fluoricenta som självlysande, fluoricerande.
    Under blänket så fästs en bit nylonlina vilket som regel är fabriksmonterat på blänkena ned till kroken.
    Denna linan är som regel upp emot 5-10 cm lång där kroken fästes, vanligtvis en enkelkrok.
    Den betas sedan vid fiske med maggots, mask eller andra typer av larver.
    Färgerna på själva blänket har diskuterats fram och tillbaka men de klara vattnen i fjällen ger bra ljusgenomsläpp.
    Det innebär att på förvintern så är kopparfärgade beten att föredra då de ej ger så skarpa reflexer.
    Motsvarande gäller på vårfisket då ljuset ökat dramatiskt ned genom vattnet.
    Då kan t.o.m. mörka eller nedmattade blänken användas så att fisken ej skyggar för de skarpa reflexerna.
    Mitt på vintern då det är mörkt och isen är tjock används de helt blanka betena för att öka synligheten.


    "Norrskenet" med blinkande lysdiod och rasselkulor är det senaste i pirkväg .


    På senare år har även speciella blinkande pirkar lanserats där en liten diod avger ett ljus.
    Diskussionerna har lokalt gått höga beträffande användningen av dessa beten då de
    påstås "fånga för mycket fisk". Därom träter de olika falangerna då vissa menar att det inte förhåller sig så.
    Trots allt så är nog de klassiska betena de som tar hem segern i slutändan trots allt.
    På dessa behövs inga batterier som i blänket ovan...

    För övrigt så bör en bra huggkrok medföras om man skulle få en större fisk och det är inte ovanligt
    att man får hugg av insjööring eller någon annan laxartad fisk när man fiskar fjällröding.


    Fler blänken: Fr. v.Normarks Akka, Bodegan och Svartliden. Bild © Normark 2007.

    Förberedelser :

    Man behöver som regel inga annorlunda förberedelser än mot vanligt pimpelfiske.
    Men det är ju noga att man klä sig varmt, särskilt vintertid då det kan bli mycket kallt där rödingen finns,
    alltså uppe i fjällvärlden.
    Sker dessutom en skotertur ut till fiskeplatsern så bör man alltid ha mat och varm dryck med sig.
    Skulle skotern strejka kan det bli en lång promenad tillbaka och man ska alltid underrätta anhöriga innan avfärden.
    Det betyder att man talar om vart man beger sig ut och för hur lång tid och när man förväntas vara tillbaka.
    Skulle då ett missöde inträffa så kan fjällräddningen eller anhöriga snart komma till undsättning.
    Mobiltelefonerna är som regel inte att lita på även om "NMT Röd" - systemet finns kvar däruppe.
    Men nästan undantagslöst så sker fisket under ordnade former med guidade turer ut på isarna eller
    att man följer med ut med en som känner till förhållanden vilket borgar för både säkerhet och bra fiske!

    Tjocka isar...
    Isborret bör inte understiga 130 mm i skärdiameter och har man ett mindre borr så kan man borra i "klöverform".
    Detta är givetvis jobbigare om man ska borra många hål för man måste "multiplicera" dessa med 3...
    Uppe i fjällvärlden där kylan håller ett helt annat grepp än i söder så kan isarna bli mycket tjocka.
    Det är inte ovanligt med isar som kan bli upp emot en meter eller ännu tjockare!
    Därför så är det i vissa lägen fog för motordrivna isborrar för annars så orkar man inte med att ta hål i isen.
    Normark saluför bl.a. sin Lazer motordrivna isborr som underlättar vid håltagningen...


    Normarks motorborr "Lazer" tar sig igenom de tjockaste isar. Bild © Normark 2007.



    Har du ett litet borr (110 mm eller mindre) så kan du göra som på bilden:
    Steg 1 - Borra tre hål tätt i en "klöver-form".
    Steg 2 - Stampa sedan loss mittbiten (vid den röda pilen) och rensa hålet så får du ett större!
    Mäska med ost!
    Men en liten preparering som ökar fångstchanserna är mäskning med ost!
    Ja det är faktiskt sant! Mäskning med ost bör helst ske ett eller ett par dygn innan själva fisket.
    Man använder sig av 1-2 kg mycket mild ost typ Edamer, hushållsost eller liknande.
    Viktigt är att osten alltså INTE ska vara lagrad utan mycket mild.
    Osten rives eller mals ned och förvaras i väl tillslutna plastpåsar kort före mäskningen.
    Vart tog gratängosten vägen ???    :)

    Mild Edamerost eller mild hushållsost är ett fantastiskt mäsk för röding.

    Något dygn innan fisket så borrar man en del hål i ett "hett" område där man veta att röding förekommer.
    Därefter så släpper man ned 1-2 dl riven ost i varje hål och täcker detta med snö.
    Var noga med att se till så att ostmassan sjunker mot botten, det gör den men inblandad snö kan göra så den flyter.
    Det är därför viktigt att ostmassan hålls fri från snö, is etc så hålet ska vara väl rensat från issörja.
    Håll också ostmassan frostfri för vattnet i denna kan annars frysa till is vilket kan göra att den sjunker sämre.
    Först när man sett ostmassan sjunka ned mot botten så återfyller man hålet med snö.
    Ha gärna med några pinnar att sätta i hålen för att återfinna dessa.
    En GPS är också ett ytterst lämpligt redskap att ha med för att markera ut sina uppmäskade fiskeplatser på.
    I mångt och mycket så påminner detta moment av förberedelserna om regnbågsfisket i avsnitt 7.

    Att "ruska av" hålen där du ska fiska gör det lättare att hitta dessa när du återvänder.
    Detta tjänar också ett annat syfte då man undviker att någon trampar ned i de nya hålen och gör sig illa.
    Att ruska av innebär att du stoppar en död gren i vart och ett av hålen du borrat upp.
    Så kan efterföljande undvika att gå ned i dessa.

                  Isskopan är ett viktigt tillbehör till detta fiske då ansenliga isrester skall avlägsnas.
                  Huggkroken (Normarks) till höger är i princip lika viktig...

    Det är givetvis alltid på sin plats att provfiska efter rödingen direkt, men mäsket får bäst effekt först efter ett dygn.

    Att pimpelfiska röding:


    Att pimpla röding påminner i viss mån om abborrfisket då man ska göra lyft och lockryck.
    Man använder dock en locksked som visas ovan betad med en maggot, maskbit eller något annat gott för fisken.
    Men faktiskt så kan man med fördel även använda en balanspirk eller vertikalpirk men rödingblänken är att föredra.
    Någon direkt teknik som skiljer sig från det ordinarie pimpelfisket är det ej tal om utom på en punkt:
    Man bör hålla blänket still under några sekunder med jämna mellanrum och då nappar gärna rödingen.
    Fisken hugger med snabba distinkta hugg och det gäller att vara beredd och de ovana fiskarna missar ofta i början.
    När man väl samlat ett stim så kan man i likhet med abborrfisket ta flera fiskar ur samma hål.
    Men när man kikmetar och vattnet är mer klart så ser fisken också bättre vilket enligt många innebär
    att man INTE ska göra uppehåll på rörelserna eftersom fisken då kan tappa intresset för betet.
    Fisken ska så att säga inte få en chans "att syna bluffen" som det heter...
    Det hela skiljer sig från gång till gång och som så många gånger annars så gäller det att "läsa fisket" för dagen.

    Maggots är ett standardbete på lockblänkets krok, även mjölmask eller vanlig mask går bra.


    Vid drillningens slutfas nära hålet vill gärna rödingen gå i cirklar, därav risken för nötning på flätlinorna mot iskanterna.
    När man tagit några små rödingar så kan det plötsligt "smälla till" och du tar en eller flera större fiskar.
    Som sagts innan så kan du även få napp på insjööring, kanadaröding (om den finns inplanterad) och
    någon enstaka harr kanske som bonusfiskar. Kanadarödingen sattes ofta ut i kraftverksmagasinen förr.
    De ost-uppmäskade hålen bör nu "ha gjort sin verkan" och lockat många rödingar för ett skrovmål,
    ett skrovmål på ost som också kan bli deras sista om du får tur med fisket!

    Anpassa lindiameter, tafsens längd och krokstorleken till ditt blänke!

    Mormyskafiske är också effektivt efter röding men det gäller att man kan behärska denna speciella fisketeknik.
    Framför allt när fisket är trögt och de "tjurar" i djupet kan det vara ett bra alternativ.
    Den vanliga enkelkroken ersätts med en mormyska eller mikro-balansare på en 15-20 cm lång tafs under blänket.
    Beta gärna med bloodworms, pinkies (små rosa fluglarver) eller något annat läckert bete.
    Färgvalet på mormyskan kan variera mellan svart, brun, röd eller orange, det är bara att prova sig fram.
    Mer fakta om mormyska och mikro-balansare och hur du fiskar med dessa finner du under Taktik, avsnitt 4.

    En svart mormyska med en fjädermygglarv (bloodworm) under blänket kan vara effektiv vid trögt fiske!


    Avslutningsvis - några länkar:

    Tyvärr så har Pimpelforum, precis som med pimpelfisket på lake och ismetet på gädda,
    ett obefintligt bildmaterial tyvärr.
    Mot ett "bättre vetande" i framtiden så ska mer eget material inskaffas ytterligare för att komplettera denna sidan.
    Därför så finns några länkar till andra externa sidor där du kan läsa vidare om detta speciella vinterfiske.
    Länkarna finns nedan och notera att du lämnar Pimpelforum när du besöker dessa.
    Till sist så riktas ett särskilt tack till Normark som bidragit med flera av bilderna.

  • Sportfiskeforum - "Pimpel för nybörjare." Du kommer in på en blogg om rödingfiske.


  • Svenskt Sportfiske - Med en artikel om rödingen (Ett par fina bilder också.)


  • Dansk (!) artikel om rödingpimpel - Flera fina bilder!


  • Normark redskapsguide för vinterfisket.