STORT
Text: Claes Eriksson
Det var en gång en liten man, som bodde i ett litet hus i ett litet
land. Han hade en liten bil och ett litet arbete med en liten lön, så
att han tjänade lite pengar och kunde försörja sig lite. Han hade
också en liten TV-apparat och han prenumererade på en liten tidning,
så att han kunde följa med lite grand vad som hände i det lilla
landet. En gång när den lille mannen satt i sitt lilla hus och tittade
på sin lilla TV fick han se en stor man, som sa att det lilla landet
befann sig i en liten kris och därför lånat lite pengar utomlands för
att det lilla landets lilla välstånd inte skulle äventyras.

Den lille mannen blev då lite bekymrad och den store mannen i den
lille mannens lilla TV sa att det nu krävdes en stor insats av den
lille mannen för att det lilla landet skulle kunna betala tillbaka
det lilla lånet som det lilla landet tagit för att komma ur sin lilla
kris. Den lille mannen gick då ut och gjorde en stor insats och kände
sig lite nöjd. Men den store mannen sa att den lille mannens insats
var alldeles för liten. Då blev den lille mannen lite irriterad och
undrade om inte den store mannen också skulle kunna tänka sig att
göra en insats för att hjälpa det lilla landet ur sin lilla kris. Den
lille mannen tyckte rent av att den store mannen borde göra en stor
insats eftersom den store mannen var så stor. Men då skrattade den
store mannen den lille mannen rakt in i den lille mannens lilla
ansikte och sa att den lille mannen kanske begrep sig på den lilla
världen där den lille mannen levde sitt lilla liv, men i den stora
världen där den store mannen levde sitt stora liv och där den lille
mannens lilla liv ingick som en liten del, där gick det inte alls
till på det lilla viset som den lille mannen tycktes inbilla sig. Den
store mannen sa att det borde väl den lille mannen begripa, att om
man är liten måste man göra en stor insats men om man är stor så
räcker det att man gör en liten insats och eftersom den store mannen
var så väldigt stor, så behövde han inte göra någon insats alls.

Då gick den lille mannen ut och gjorde en ännu större insats och till
slut hade han gjort så många stora insatser att det lilla landets
lilla lån betalats tillbaka och den lilla krisen var över. Den store
mannen hade då blivit ännu större och fick knappt plats i den lille
mannens lilla TV när han lovprisade sin egen förträfflighet för att
det var han som hade hittat på att den lille mannen skulle göra alla
dom här stora insatserna, så att det lilla landet fick tillbaka sitt
lilla välstånd. Men just då tittade inte den lille mannen på sin
lilla TV, för han hade blivit så liten att han inte längre fanns.

Hopp
Text: Claes Eriksson

I tidningen läser jag dagligen
hur världen ser ut nu, antagligen.
Det slår mig att allt känns så främmande
så pinsamt ibland och beklämmande.
Jag svettas som i tropikerna,
jag sutte och läste rubrikerna
och tänker ibland när jag läser dom:
Förstår jag det här som jag läser om?

I tidningen står det att Bryssel sätter
upp alla regler och sysselsätter
massor av folk i Bryssel
med ett begåvat syssel.
Men om man ej blivit "Bryssel-satt"
då blir man svårare sysselsatt.
Då blir man lättare sysselfri,
däremot aldrig Bryssel-fri!

I tidningen läser jag dagligen
hur världen ser ut nu, antagligen
det skrivs mig på näsan väsentligen
hur världen ser ut nu egentligen.
Jag vänder och vrider notiserna.
Jag vänder och vrider på kriserna
och hoppas i all denna vridningen
att världen är bättre än tidningen.